Hos doktrinären

I förrgår fyllde Reja 12 veckor och idag var det därför dags för vaccinering.

Rejsa var superduktig, och veterinären likaså. ;) Rejsa fick snoka i en burk efter godis, och vips så var hon vaccinerad. Jag tror inte ens att hon märkte det.

Det blev även vaccinering mot kennelhosta. Veterinären fick mig att känna mig som en oansvarig hundägare utan det skyddet, så det var väl lika bra...

På eftermiddagen åkte vi till Bålsta Centrum igen och socialtränade och skvallertränade. Rejsa var jätteduktig och höll ögonkontakt riktigt fint. Tyvärr är det riktigt svårt med alla som vill komma fram och hälsa - eller så tar sig friheten att själva gå fram och hälsa. Särskilt frustrerande är det ju när man just tränar henne i att INTE hälsa på människor.

Dock blev jag riktigt glad när hon vände upp mot mig och ville ha godis, efter att bara ha hälsat på en främmande tant ett kort ögonblick. Bingo. Men fortfarande finns det ju ingen stadga alls. Hon rusar tex iväg som en snabb råtta när grannarnas hundar kommer ut på tomten.

Kontaktfältskurs

Rejsa och jag går ut hårt i vår kurs-karriär. När de flesta börjar med valpkurser går vi på en kontaktfältskurs!

Riktigt så hysteriskt var det inte. Jag deltog i kursen som åhörare och Rejsa satt under jackan.

Lärorikt var det. Men samtidigt är jag mer förvirrad än någonssin. Förvirringen ligger ju främst i vilken metod som jag så småningom vill använda för att få kontaktfältsbeteendet att utföras korrekt. Nära till hands ligger ju metoden "två på-två av" som vi redan ahr börjat träna och som instruktörens egen hund körde med. Men det beteende som många nu verkar förespråka (så även denna instruktör) är nos-dutten. En metod som ingen ännu verkar ha hunnit få färdigtränad.

Det är väl inget att hetsa upp sig över. Träning ligger ju ljusår fram i vår planering - men ändå. Jag ser ju hur lite träning som behövdes för att Rejsa skulle tycka att "två på-två av"-metoden var superkul med targeten. Har försökt få till nosduttar i min handflata, men hon pekar snarare än trycker hårt med nosen.

Skolan är i full gång och med den prestationsångest och allehanda kval. Och så måste man ha ett sommarjobb. *puh*

Socialt

Rejsa kör balansnedfart för första gången i sitt liv! Helt i extas!

Igår fick Rejsa testa att springa ner på Anns balansnedfart i sovrummet för första gången! Vi hade börjat med targetträning hemma i veckan och Rejsa var riktigt med på noterna!

Resultatet ser ni ovan och på nedanstående FILM!!! Anna var påpasslig med kameran! Kolla särskilt hur hon liksom springer i luften innan hon äntligen släpps iväg!

Film 1
Film 2

Min iver att socialträna den lilla pirayan tog sig i förrgår uttryck i en tur till Kista galleria. Rejsa blev först överlycklig över mängden människor, men insåg snart att det faktiskt inte gick att hälsa på precis alla. Ungefär det jag var ute efter.

Igår hade jag långlunch och passade på att åka till Bålsta och skvallerträna lite. Har fått någon hysterisk rädsla för att det lilla krypet ska bli ett isolerat skogsvrå. Det kändes verkligen som att den tidigare skvallerträningen gett lite resultat. Hon var mycket lättare att få kontakt med och hade blivit mycket mer angelägen om att få sitt godis när jag klickade för alla människor som hon "skvallrade om".

Det som nu står på träningsschemat är att jag vill ha fram en kontaktstadga, där hon står framför mig. Det är lite klurigt. Hon vill gärna säta sig ner eller tudsa som en galning. Men när hon väl står - står hon jättefint och jag kan klicka, belöna, gå tillbaka och klicka och belöna igen. Då står hon som en liten leksakshund med jättefin kontakt!

Skvallerträning på schemat

Lilla Söta Rejsa. Svinkallt är det ute - men ändå krängde jag på henne ett täcke och körde iväg till Bålsta centrum för att socialträna och "skvallerträna". Resultatet blev en Annika som av köld tillslut inte kunde röra sina smärtande fingrar och en Rejsa som med bedjande blick ville in i bilen.

Tyckte ändå att den korta och intensiva träningen gick rätt bra. Jag klickade för att hon tittade (skvallrade) på allt som hände och belönade hos mig. Målet är att hon ska titta på grejer som händer - för att sedan vända upp till mig för godis.


Grenen fortsätter att vara sjukt rolig. Den börjar se aningen sargad ut.


Men hon blev rätt spak av att få träffa grannens hund. Paska tyckte minsann att små valpar inte skulle sticka upp och vara stöddiga.

Rejsa växer

Konstaterade idag att den hund som låg bredvid mig och vräkte sig i sägen – har blivit avsevärt mycket längre än den lilla minitjej som jag hämtade hem för snart tre veckor sedan. Jag tycker att jag ser att benen har vuxit till sig också, om man jämför med de första bilderna på henne.


Fina, fina Rejsa.


Eh, Rejsa skulle döda en gren. Jag tror att grenen vann kampen.


Knycker man en vante gälelr det att pipa iväg fortare än kvickt.

Rejsa + Pigge = sant

Rejsa hade en hemlighet. En hemlighet bakom den stora krukan till trädet som står i hörnet av köket. Där hade Rejsa gömt sin lilla toalett.

*paus*

Jag hade vid flera tillfällen tyckt att det luktat lite suspekt vid de delarna av rummet - men letat utan att hitta något.

Men idag uppdagades den glada överaskningen. Tjoho för icke rumsrena valpar!!!!

De senaste två dagarna har Rejsa och jag varit ute hos pappa och hälsat på och socialiserat oss lite med Pigge. Och på den fronten går allt framåt! Pigge tycker SÅ mycket om Rejsa och framför allt så tycker Rejsa SÅ myckt om Pigge och bara älskar att gosa in sit huvud i hans päls och tugg sig fast i hans tjocka vadd.

Han är dock stor och klumpig så även om han bara vill väl så välter han henne lätt. Men han är enormt rar åt henne. Om man jämför med hur katerna fick veta at de levde när de försökte sig på att äta ur hans matskål - så bara tittade han när Rejsa klättrade upp till hans matbar. (Hon lyftes dock därifrån fortare än kvickt.) Och riktigt söt var det när de hade dragkamp om samma leksak, eller när Pigge gång på gång lät henne vinna hans tuggben.

Toalettbestyren ahr g¨tt lite sådär ute hos pappa. Hemma kissar hon så fort man sätter ner henne på gräsmattan - i ur och skur. Men ute hos pappa kunde jag stå i närmare en timme medan Rejsa åt löv, plockade pinnar, grävde gropar, satt ner... you name it... Mit tålamod sattes på minst sagt hårda prov.

Guinness och Rejsa hade helelr inga större problem med kommunikationen. De flesta valpar som träffar Guinnes för första gången brukar åtminstone backa en aning - men Rejsa verkade mest konstatera "stor hund".

Ensam hemm igen

Idag har Rejsa varit ensam hemma i två perioder. Båda gångerna har jag tjuvkikat på henne genom fönstret både när jag gick och kom, och hon var helt oberörd. Ena gången sov hon, och den andra gnagde hon på ett grisöra. Perfekt.

Men däremot som hade hon kissat inne när jag kom hem på eftermiddagen. Och bara någon timme senare gjorde hon det igen. Jag hoppas att det verkligen var jag som var dålig - och att inte ensamhetsträningen tär på rumsrenheten.

I går försökte jag få henne att lägga sig ner och det var svårare än jag hade trott. Pigge lade sig på en gång när jag la handen med godis i golvhöjd. Rejsa däremot, är ju redan i golvhöjd så hon såg inga behov att lägga sig ner.

Tillslut, efter lite utväntande lade hon sig ner och jag kunde klick och belöna. Provade när jag kom hem idag, och efter lite övande kom läggandet fortare och fortare. Men det lär inte bli några snabba resultat, och det är inget jag eftersträvar. Tränar så pass lite och i superkorta pass.

Rejsa på pyamasparty

Gårdagskvällen och natten har tillbringats hemma i Hägersten. Riktigt mysigt att få rå om Alfred ordentligt, man saknar ju honom så ofantligt när man bor borta i Bålsta till vardags.

Under tiden fick Rejsa vara hos Anna och Oskar igen. Den här gången fick hon lära sig att sitta bakom kompostgaller och slappna av, och det verkar hon ha klarat av ypperligt. Hon har dock varit lite väl närgången mot en av katterna, och har fått ett miiiiiinimalt sår på näsan. Tramsfian.

Anna har rapporterat allt Rejsa har tagit sig för, likt en sportkommentator. Och i morse fick hon följa med på styrelsemöte på Väsby BK. Superbra träning!

Nu rustar vi som bäst för den eventuella stormen. Den här gången har jag laddat upp med ljus och tändstickor så att jag slipper känna mig lika dum en gång till om strömmen går.

Under rastningen nu på eftermiddagen fick hon syn på en stor golden retriver ute på promenad och satte av i full karriar. Jag lyckades precis fånga henne i flykten, men insåg att jag inte har någon som helst möjlighet att stoppa henne verbalt när hon får syn på något.

Tror att det blir till att verkligen börja träna på sk "skvallerträning". På Pigges utmärkta valpkurs var det en stor del av innehållet, och ajg tror att det kan bli rätt medicin även för Rejsa.

Klipp aldrig en häst med en köks-sax

Pigge och Rejsa skulle socialiseras igår så jag och Rejsa begav oss ut till pappa. Deras umgånge går allt bättre. Det känns som att Pigge känner att det är en valp och därför är lite försiktigare. (Nåja, med HANS mått mätt). Rejsa däremot är helt kär i Pigge och vill bara brottas hela tiden.

Guinness har haft den värsta vinterpäls man kan tänka sig i år, och det är ju föga nödvändigt med de temperaturer vi har i landet nu. Så följdaktligen ahr det lett till att han blir lite lätt svettig om magen, både ute och i stallet. Något måste göras - och min första tanke var att dra fram klippmaskinen och trimma magen lite lätt.

Men då det inte skulle klippas så mycket, fick jag den brillianta idén att jag lika gärna kunde trimma av honom med en sax. Innovationesbenägenheten slår nya rekord ibland.

Behöver jag beskriva hur dumt projektet var? För det första var pälsen så offantligt tjock, att jag knappt kom igenom den med en sax. Och att klippa en hel yta så att det blev någolunda jämt var också dödsdömt. Ang resultatet kan vi säga så här: Han kommer i alla fall att slippa svettas och riskera att bli kall. Punkt.

Dagen till ära har jag dragit på mig en ögoninflammation och vaknade med hela ögat igenkorkat i en stor var-skorpa. Fick gnugga rätt länge med varmvatten innan jag fick upp det. Som sagt - är jag inte en fysisk katastrof så säg.

8 000

Totalt blev det i alla fall 8 000 steg + 35 minuters lätt gymmande idag. Jag får anse det som godkänt för en konvalecent.

Efter två timmar hemma på lunchen fick Rejsa vara ensam några timmar till på eftermiddagen. Det verkade också gå helt utan bekymmer - förutom att jag hittade en liten pöl när jag kom hem. Men det är osäkert att säga när den olyckan ahde skett. Det finns ju en risk att hon faktiskt kissade när jag kom hem.

Hon ahr blivit väldigt mycket modigare idag och piper snabbt och lätt iväg i morkret när jag släpper henne. Så det törs jag nog inte längre, med vägen så nära inpå knuten. Jäkligt trist att alltid rasta henne i koppel, men vad ska man göra? Har byggt en liten hage av kompostgaller kring ytterdörren för a kunna släppa henne när det är "akut". Men av sex bitar blev det ingen direkt stor hage.

Känner mig lite bedrövad. Vet ju att om hon inte får vara lös mesta tiden så får man lätt en rymmare. Men det är några hundra meter att traska dit jag kan släppa henne, och det är allt för långt för att gå med så korta ben.

Första passet ensam hemma

På förmiddagen var Rejsa ensam hemma i tre och en halv timme medan jag var i skolan. När jag kom hem igen och kikade genom fönstret, låg hon och sov i sin korg och såg alldeles yrvaken ut när jag klev in genom dörren. Inte en enda pöl hade det blivit heller.

Inann ajg fr från skolan gymmade jag en snabbis. Förskräkligt. Min fysik är som en 90-årings. Jag blev så matt och trött, troligtvis är jag fortfarande inte fullt frisk. Men det var ändå rätt knäckande.

Antal steg hittills idag: 2 511

Jag tar ett första steg...

Etos i Bålsta hade total utförsäljning av hela butiken idag, så jag fyndade en stegräknare för halva priset. 90 spänn. Den är av märket Silva och jag inbillar mig att det ska vara ett bra märke, men samtidigt så vet jag att min mamma hade en för några år sedan av det märket som inte fungerade riktigt bra. Och när jag stod i kassakön var det en kund framför mig som just reklamerade sin stegräknare. Jag är skeptisk.

Nu ska sjuk-veklingen kanske få ordning på konditionen tillslut. Tror att jag ska lägga upp det hela med promenader samt lätt styrketräning. Jag som var värsta fit i höstas har fått se fysiken totalt haverera under vintermånadernas ständiga sjukdomar.

Rejsa fick följa med till skoln idag och var salig över att få hälsa och pussa på ALLA. I morgon ska hon vara ensam några timmar för första gången. Jag är inte orolig. De gånger vi har ensamhetstränat har hon bara lagt sig och när jag har smygkikat genom fönstret har hon bara sovit.

Nu ska det opponeras på texter. Underbart att behöva läsa journalistikkurs igen. NOT!

"Lycka är en varm valp"

Rejsa har nu varit hemma hos mig i ett över dygn, och förutom smärre missöden med ett vält kompostgaller - har det mesta gått över förväntan.



Hemresan tillbringade hon sovandes i mitt knä, inga protester och inte ens ett pip på hela resan. Väl hemma rastade hon snällt på gräsmattan innan hon glupskt vräkte i sig middagen. Så fort hon ätit eller sovit rusade vi ut på gräsmattan och vi lyckades undvika olyckor hela fredagen. Hon somnde lugnt både i sin korg och i min säng.



Jag däremot var pigg som en lärka hela natten och låg och stirrade i taket till fyra. Behöver jag säga hur fräsh jag kände mig när Rejsas dag började klockan sju?

Efter frukost, morgonrutiner och förmiddagssömn, packade vi in oss i bilen för at åka och göra lite ärenden. Rejsa satt snällt i mit knä när jag körde, och när jag klev ur bilen fick hon sitta inne i sin lättviktsbur i framsätet.

Bilen tankades och i Bålsta centrum fick Rejsa följa med in i zoobutiken för att köpa en korg. Hittade ingen riktigt idealisk, men det kändes skönt att hon nu ligger ännu en bit från det kalla golvet.

På hemvägen blev hon plötsligt orolig och ville inte sitta stilla när jag körde. Plötsligt såg jag vad hon tittade på - och hon tittade ju mot sin bur! Med ett enkelt handgrepp lyfte jag in henne och då lade hon sig tillrätta med en gång! Sötnosen! Hon vet minsann hur man borde åka bil.

På eftermiddagen kom Anna förbi och fikade. Hon var lite tveksamt social och låg mest med huvudet nere i hundkorgen och sniffade valplukt! Och Rejsa verkade minst lika förtjust. En hel del fotande blev det också.

Nu sitter jag och blir mer och mer hypokondrisk och känner hur halsen svullna ihop. Har verkligen inte tid att bli sjuk nu. Vill ju vara pigg och ha energi till att träna och brottas med Rejsa. Vi får se hur det går.

Jag känner mig så tillfreds med hur det första dygnet har avlöpt. Samtidigt är jag livrädd och inbillar mig att jag ska göra en massa fel hela tiden. Med Pigge så känns det soma tt jag alltid så objektivt kan komma å lösningar på alla problem. Gud hjälpe vad det är svårare när man själv sitter på allt ansvar.

Dagens triumf var i alla fall när jag nu i kväll ropade hennes namn, och hon lystrade och kom rultande!

I detta nu befinner sig Rejsa hemma hos Anna, Oskar och puslingarna medan jag ska äta pannkakor med min älskade allergiker. Rappporterna har hitills bara varit positiva!!!


Rejsa blev SÅ trött av dagens alla ärenden.


Finns ingen leksak i närheten - tar man ett ben. Sitt eget alltså...




"Tittut!"

En glömd kamera, är en glömd kamera...

Hetsig dag minst sagt.

Började dagen i Luleå, taxi till flygplatsen för det gick inga bussar som passade, försenat flyg då vi inte fick landningstillstånd (personalbrist i kontrolltornet. Hrm...) buss och tunnelbana hem. Och hemma stannade jag bara någon timme innan jag packade bilen full med prylar och gasade upp hela vägen till Bålsta för att få nycklar till lägenheten.

Och knasigt nog så kom Anna och Oskar tuffande på E18 i närheten av Bålsta precis samtidigt. Så de hakade på för en grundlig inspektion. Heltäckningsmattan i vardagsrummet ledde till lite äcklade miner, men över lag tror jag att lägenheten fick godkänt. Och att de kommer att vilja ungås med mig även i fortsättningen.

Innan jag for släpade jag som sagt in lite prylar i lägenheten. Och i en av de stora Ikea-kassarna hade jag lagt min kamera. Planen var ju att knäppa lite bilder på hur det ser ut i mitt nya vecko-hem. Döm själva nivån av klantighet när jag sedan låser lägenheten och åker därifrån visslandes. Utan en tanke på att kameran låg kvar i kassen.

Och nu är jag helt nojjig. Kan inte tänka på annat än att jag inte har en kamera och sitter mest och gnisslar tänder. Kvällsfika hemma hos Anna och Oskar hjälpte till att lätta lite på ångest-trycket temporärt, men riktigt bra är det inte.

Fyra dagar kvar tills att jag hämtar hem Rejsa. Har fått rapporter om utevistelser och god aptit. Det ska bli spännande att se hur hon klarar bilresan hem.